lördag 21 april 2012

Imponerande men ofokuserad historielektion

Kommande film p? bioVisa synopsisD?lj synopsis

Ett drama fullt av passion, humor och sp?nning, ett klassiskt k?rleksdrama som bygger p? de verkliga h?ndelser som format Europas historia.

Filmen ber?ttar historien om den engelska Prinsessan Caroline, som vid endast 15 ?rs ?lder blir bortgift med den schizofrene Kung Christian VII av Danmark. Hennes ?de k?nns f?rutbest?mt, n?r pl?tsligt ett mirakel intr?ffar i form av att kungens personlige och mycket charmerande psykiatriker, doktor John Struensee, anl?nder till hovet.

Caroline och John blir passionerat f?r?lskade i varandra och inleder en f?rbjuden relation. John och Caroline delar varandras dr?m om en b?ttre v?rld f?r folket och genom att ut?va sitt gemensamma inflytande p? kungen, lyckas de sakta men s?kert ta ?ver makten och inf?ra radikala f?r?ndringar f?r landet. Men det ?r naturligtvis en delikat balansg?ng att hemligh?lla det p?g?ende triangeldramat f?r det nyfiken hovet. Kungen ?r ena stunden sjuk och svag, f?r att i andra stunder vara fullkomligt rasande och full av hat. Han ?r som en tickande bomb och det ?r endast en tidsfr?ga innan John och Carolines motst?ndare inom hovet ska lyckas v?nda kungen emot dem.

Dansk kostymfilm kombinerar historielektion och passionerad k?rleksdrama med tjusiga paret Mads Mikkelsen och Alicia Vikander. Det ?r snyggt, p?kostat, v?lspelat och sp?nnande men filmen hade gynnats av b?ttre fokus och tajtare speltid.

Svulstiga kärleksdramer i kostymform är en alltför vanlig råvara i Hollywoodvaran, där målgruppen med få undantag är lättillfredställda romantiker. När ursprungslandet heter Danmark, och tar sig an inte bara ett ytterst spännande triangeldrama utan även ett stycke viktig historia, blirförväntningarna höga. Och visst infrias de på många sätt, mycket tack vare hög budget och pålitlig talang bakom och framför kameran.

Vår egen nya (lite otippade) superstjärna Alicia Vikander spelar den engelska prinsessan Margaret som gifts bort till den mentalt instabile Kung Christian VII (Mikkel Boe Følsgaard) i Danmark. Där accepterar hon snabbt sitt nya liv som drottning i ett kärlekslöst äktenskap och ett land som behandlar sitt fattiga folk illa. Via omständigheter får en psykiatriker likväl en man av folket, Dr. John Struensee (Mads Mikkelsen), arbete som kungens personliga läkare. Då de utvecklar en stark, personlig relation inleder John även en passionerad kärleksaffär med Margaret. John börjar förändra landets lagar för folkets bättre genom att påverka Christians inflytande, men när Margaret blir med barn riskerar deras hemlighet att uppdagas.

Det är väl ganska typiskt att det ska krävas en stundtals såpaliknande kärlekshistoria för att uppmärksamma en historisk bedrift, som faktiskt innebar att bönders rättigheter för första gången synades och man avskaffade både tortyr och slavägande, samt införde tryckfrihet. Men visst, det funkar mycket tack vare de stiliga stjärnorna och en väluttänkt hantering av historien där man rycks med i spänningen då den hemliga affären ständigt riskerar att avslöjas. Vikander bevisar återigen varför hon vid så ung ålder och ringa erfarenhet tagit sig till Hollywood och Mikkelsen är en pålitligt charmig romantisk hjälte (även om hans anseende liksom Mikael Persbrandts skadats av några skamliga reklamfilmer).

Men den största stjärnan stavas Følsgaard, en fantastisk - tro det eller ej - filmdebutant som med en klackspark snor hela filmen från våra mer välkända huvudrollsinnehavare. Han gör Christian, som först målas upp som en barnslig, egocentrisk pajas, till ett plågat, förvirrat och själsligt trasiga barn i en vuxen mans kropp, någon som tvingats växa upp för fort och blivit given ansvar han varken vill ha eller klarar av. Ett av filmens problem är att Christian är en så pass intressant karaktär och Følsgaard spelar honom så bra att man vill se mer av honom, och mindre av Johns och Margarets kärlekshistoria vars typ man trots allt sett ett par gånger vid det här laget (dock ofta i tristare filmer som "The Duchess" och senast "Jane Eyre").

Ett annat problem är att filmen spretar något enormt och har svårt att fokusera. Inledningsvis handlar det om den unga Margarets entré i det kungliga livet och hennes försök att hantera sitt nya liv och den bångstyrige Christian. Men innan man vet ordet av så det (ett ganska hafsigt utvecklat) kärleksdrama för att sedan övergå till Johns kamp för att böndernas rätt i samhället. Vi får även en inblick i hans vänskap med Christian och kungens ensamhet men man hoppar lika snabbt tillbaka till kärleken och politiken. Det finns även viss uns av "Marie Antoinette"-humor som jag gärna hade sett mer av.

Jag blir ändå mycket imponerad och medtagen av filmen, även om inte så gripen som jag kanske borde blivit. En annan anledning kan vara den utdragna speltiden som känns extra mycket när det aldrig blir klart i vad och vem man ska engagera sig i. Betygsfyran är nära men i slutändan knyter man ihop säcken med en lite feg "jaha"-upplösning och filmen förblir ett kompetent men smått haltande hantverk. Sevärt, men inte så storslaget som syftet verkat vara.


View the original article here

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar