Hester Collyer lever ett priviligierat liv i 1950-talets London, som vacker hustru till den respekterade domaren Sir William Collyer. Men n?r f?r?lskelsen sl?r till med full kraft, kan hon inte annat g?ra ?n att f?lja sitt hj?rta. Till omgivningens stora chock l?mnar hon sitt ?ktenskap och flyttar in hos den unge f?re detta stridspiloten Freddie Page.
Sk?despelarna, framf?r allt den som alltid graci?sa Rachel Weisz, ?r beh?llningen i "The Deep Blue Sea", detta svulstiga, brittiska triangeldrama som har sv?rt att komma ifr?n det den faktiskt ?r - en filmad pj?s.
Pjäser är liksom böcker ofta svårfilmade. Där känslor i böcker kan vara svåra att få fram i bild, så kan de långa dialogerna samt brist på händelser och scenförflyttning göra att pjäser i filmform känns långdragna. Det här romantiska dramat, efter en pjäs av Terence Rattigan, är den typen av film man anar bygger på en scenproduktion utan att ha läst på innan.
Weisz spelar Hester, den bortskämda men uttråkade hustrun till en högt aktad domare (Simon Russell Beale) i 1950-talets London. När hon träffar den mer jämnårige, sprudlande och levnadsglade gamle stridspiloten Freddie (Tom Hiddleston) blir hon passionerat förälskad och lämnar sitt privilegierade liv med maken för sin nya kärlek. Men passionen dör snabbt och den nya relationen utvecklas snart i självdestruktiv depression.
Den första och största frågan är varför man vill se en film som denna? Det är sorgset, deprimerande och tragiskt som berättar om tre olyckliga människors öden utan att egentligen lära oss något om hur man hanterar kärlek eller en trasig relation. Till skillnad från moderna kärlekstragedier som "Blue Valentine" och "Like Crazy" finns här nästan inget skimrande hopp eller minnen om bubblande nyförälskelse utan mest mörker.
Det är dock ingen direkt dålig film. Dialogen är, som i de flesta filmpjäser, väldigt träffande om inte alltid trovärdig. Skådespelarna lyser och gör sitt yttersta för att bringa liv i sina ofta rätt osympatiska karaktärer. Problemet är att regissören Terence Davies (hans första film som regissör på 12 år!) verkar velat göra ett tidstypiskt, svulstigt drama med känslosvällande musik, stora gester, dramatisk dialog och scener av typen där Rachel Weisz röker en cigarett och stirrar ut genom fönstret.
Det fungerade troligen bättre just på 50-talet (då den filmades som "Kärlek utan nåd" med Vivien Leigh) än nu då kraven är större för att ryckas med i en filmhistoria är större. Ska vi se en kärlekshistoria vill vi känna den brinnande passionen, om en hjältinnas älskade beter sig som ett svin vill vi förstå varför hon älskar honom. Här har man således plockat ur de goda russinen ur kakan och serverat en kall efterskörd av vad som en gång kallades kärlek. Dramat har skalats av från sin romantik och kvar finns bara olyckliga känslor.
Weisz strålar dock, som alltid även om lider av svajig regi i flera scener. Hiddleston (som stulit scener på sistone i Hollywood-strunt som "Thor" och "War Horse") bevisar att han har charm och utstrålning nog för huvudrollsmaterial. De har fin kemi ihop och trivs uppenbarligen med att få agera på brittiska. Jag hade bara önskat att se dem i en starkare och - faktiskt - bättre film.
I veckans TV-rapporter pratar vi om ny äventyrsserie, serie om Allan Quatermain och lite tittarsiffror för Showtimes serier som hade premiär i söndags.
Bästa vännerna Woody Harrelson och Matthew McConaughey kommer snart att göra entré i TV-serievärlden. Serien heter "True Detectives" och ska kretsa kring poliserna Rush Cohle (McConaughey) och Martin Hart (Harrelson) vars liv och arbeten kolliderar under utredandet av en 17-årig lång jakt på en seriemördare i Louisiana. Den första säsongen kommer att bestå av 8 timslånga avsnitt, men det finns planer på fler säsonger. Där kommer dock karaktärer och story/fall att bytas ut, lite som "American Horror Storys" koncept med andra ord och detta betyder ju även att vi alltid kommer att få ett slags avslut efter varje säsong.
"True Detectives" är skriven av Nic Pizzolatto ("The Killing") och Cary Fukanaga ("Jane Eyre", "Sin Nobre") kommer att regissera samtliga avsnitt. Serien pitchas just nu för i stort sett alla kabelkanaler (med hjälp av två färdigskrivna avsnitt och en bibel!) och enligt rykten så vill i stort sett alla lägga vantarna på den, jag återkommer så klart med besked så fort den "vinnande" kanalen görs officiell. Ja vad ska man säga? Det här låter ju hur bra som helst och iomed seriens underbara upplägg så kan jag inte hjälpa att mina tankar bär mig iväg in på tidigare storverk som exempelvis "Chiefs".
Någon som är sugen på en äkta äventyrsserie? I så fall så kommer jag med tämligen goda nyheter, för snart så verkar det äntligen som att chansen kommer att finnas då Sonar Entertainment och Ecosse Films har gått samman och slungat upp med 30 miljoner dollar till ett storslaget actionäventyr på 10 avsnitt baserat på H. Rider Haggards böcker om äventyraren Allan Quatermain. Manuset till serien kommer att skrivas av Richard Kurti och Bez Doyle ("Going Postal") och serien kommer till stor del att filmas i Afrika. Även detta projekt saknar ännu så länge bindning till en specifik kanal, men det ryktas dock om att bl.a. BBC ska ha visat sitt intresse.
En TV-serie om Allan Quatermain låter ju faktiskt inte helt fel, här finns det minst sagt drösvis med potential och för en äventyrsälskare så lär ju denna nyhet klinga som ljuv musik. Allan Quatermain har ju gestaltats, i mindre framgångsrika filmer, tidigare av bl.a Richard Chamberlain, Patrick Swayze och Sean Connery, frågan är väl vem som känns mest passande att gestalta honom nu? Och kanske ännu viktigare; kan de möjligtvis äntligen göra Quatermain rättvisa?
Sonar Entertainment har även planer på att föra över spikskallen Pinhead till TV-världen. Japp, efter de alltmer misslyckade och floppande uppföljarna till "Hellraiser" så håller de alltså just nu på att utvecklar en TV-serie istället. Larry Kupin, som stod bakom bolaget New World som en gång gav oss filmerna "Hellraiser" och "Hellbound: Hellraiser II", står bakom det hela och kommer även att producera. Jag har dock svårt att se hur "Hellraiser" ska göra sig bra i serieform, här måste i så fall en kabelkanal rycka in annars kan de nog lägga ned det hela med en gång.
Snart så är det sommar och med den så kommer även ett längre uppehåll för den större delen av serierna, ja för de serier som "överlever" dvs. Vid den här tiden, april-maj, varje år så riktigt bubblar det hos kanalerna av tankar kring nya satsningar. Den stora frågan de ställs inför är så klart vilka nya serier de ska våga satsa på i höst och samtliga kanaler har så klart ett stort urval med piloter att välja på. Detta är en process som kommer att fortgå långt in i sommaren och det är väl inte förrän någon gång i slutet av den som vi vet vilka serier som de verkligen kommer att satsa på. Deadline.com har dock listat några intressanta projekt som de tror att ligger ganska så bra till så jag tar och länkar till dessa här. Detta gäller alltså endast de markbundna kanalerna, jag kommer att återkomma till kabelkanalerna vid ett senare tillfälle.
Tre av Showtimes serier hade sina säsongspremiärer i söndags och samtliga av dem startade med skakiga siffror; "Nurse Jackie" hade 653 000 tittare, "The Big C" 581 000 och "The Borgias" hade 604 000. Det är dock extremt hög konkurrans på söndagar, vi får väl se ifall någon av dessa tre serier överhuvudtaget överlever, jag hoppas i så fall på "The Big C" som är en grymt bra och underskattad serie. De borde helt enkelt byta sändningsdag för den och lyfta bort den från gameofthronesdag, ja söndag alltså.
En hel drös av skådespelare har anslutit sig till Stephen Frears kommande HBO-film "Muhammad Alis Greatest Fight"; Danny Glover, Barry Levinson, Ed Begley Jr., Bob Balaban, Pablo Schreiber och Kathleen Chalfant kommer att göra de sedan tidigare klara Christopher Plummer, Frank Langella och Benjamin Walker sällskap. Nu får ursäkta mitt namedroppande men det brukar lätt bli så då HBO drar igång!
Som väntat så har Fox denna vecka förnyat några serier till; "Raising Hope", "New Girl" och så självklart "Glee". Förra veckan så förnyade de ju även "Bones" så nu har sammanlagt fyra serier fått fortsatt förtroende av kanalen. Däremot så har de tagit bort "Breaking In" från schemat och det är fortfarande oklart när de återstående avsnitten kommer att sändas, förmodligen till sommaren. Men vi vet väl alla vad det här innebär? Japp, Christian Slater och hans "Breaking In" blir förmodligen, återigen ska väl tilläggas, nedlagda.
AMC håller på att utvecklar ännu en serie framtagen av "The Walking Deads" producent, manusförfattare och tillika skapare Robert Kirkman. "Theif of Thieves" heter serien och ska baseras på Kirkmans senaste serieböcker och precis som "The Walking Dead" tände liv i skräckgenren för TV-världen på sitt unika och framgångsrika sätt så vill de nu med "Theif of Thieves" göra exakt samma sak för heistgenren! Serien kommer att kretsa kring mästertjuven Conrad Paulson, som medans han försöker att återuppta och laga sina band med sin fru och son, upptäcker att han är fullständigt beroende av den kick han får när han utför sina kupper. Iom detta så måste han sedermera mätta sitt beroende genom att endast stjäla det som redan har blivit stulet, ja och bli en slags tjuvarnas tjuv helt enkelt, därav titeln. AMC har många projekt på gång och det ena låter ju mer frestande än det andra, detta är då knappast något undantag, härligt!
Nyheter i korthet:
Man kanske skulle fråga lite krasst vad som tog dem sådan "lång" tid? Men nu har i alla fall HBO gett "Game of Thrones" en tredje säsong, två avsnitt tog det och miljoner och åter miljoner av tittare (8,3 miljoner för att vara mer exakt)
Jimmy Smits har gjort många roller i serievärlden, "NYPD Blue" och "Dexter" bara för att nämna ett par och nu så är det dags för honom igen att axla en större roll. Denna gång så gäller det som en latino gangster i den femte säsongen av "Sons of Anarchy" som drar igång i höst.
TNT har redan så gott som gett "Southland" en femte säsong, vad som dock är oklart är hur många avsnitt säsongen ska bestå av.
Dan Akroyd kommer att göra en gästroll i TV Lands "Happily Divorced".
Det blev en mycket trög start för premiären av Starz "Magic City" i fredags, endast 295 000 zappade in serien, men då ska man komma ihåg att serien hade "smygpremiär" redan veckan innan så detta är, trots de låga siffrorna, ingen jätteskandal. Kan tillägga att jag personligen rekommenderar den.
NBC har gett TV och bokadaptionen "Hannibal" grönt ljus, den första säsongen kommer att bestå av 13 avsnitt.
Här har vi ett rätt så udda rollsättningsscenario; Graham Yost, skaparen av "Justified", vill ha Eric Stonestreet (Cameron i "Modern Family") som bad guy i den fjärde säsongen. Huruvida detta blir verklighet återstår att se, men det vore onekligen rätt så intressant att se!
Starz har avslöjat premiärdatumet för den andra säsongen av "Boss" och i år så får vi stifta bekantskap med serien något tidigare då den kommer tillbaka redan fredagen den 17:e augusti, ifjol så hade serien premiär i oktober.
Nästa månad så drar BBC:s storsatsning "Spies of Warsaw" igång inspelningarna och i huvudrollen så finns David Tennant ("Doctor Who"). Serien kommer att utspela sig strax innan det andra världskriget bryter ut. Inspelningsländerna är många; England, Frankrike, Polen och Tyskland för att nämna några.
Så mycket mer hade jag inte att bjuda på denna vecka, jo just ja, en kort, kort teaser till FX:s "Anger Management" med Charlie Sheen kan jag väl bjuda på.
Oscarsnominerad som 13-åring, actionhjälte vid 16 - vad har fantastiska Saoirse mer att bjuda på?
Få barnstjärnor kan skryta med en lika strålande karriär som Saoirse Ronan. Den irländsk-ättade skådespelerskan stod framför kameran för första gången som nioåring, i tv-dramat "The Clinic". En roll i serien "Proof" följde, inte heller den lär ha hittat utanför Irlands gränser men fick iallafall upp Joe Wrights ögon för den unga aktrisen när en bärande roll i "Försoning" skulle besättas.
Och visst hittade han helt rätt. Rollen som Briony Tallis hyllades av alla, och gav då blott 13-åriga Saoirse en Oscarsnominering.
Det dröjde inte länge innan Peter Jackson snappade upp stjärnskottet till en ännu större roll i fantasydramat "Flickan från ovan". Här fick hon spela Susie Salmon, tonårsflickan som mördats och följer sin familjs sorgearbete från himlen, mot stora namn som Mark Wahlberg, Rachel Weisz och Susan Sarandon.
Saoirse fortsätter att visa sin mångsidighet när Joe Wright åter väljer henne, denna gång lite oväntat till actionthrillern "Hanna". Här förvandlas hon till 16-årig lönnmördare. Och härnäst tar hon på sig huvudrollen i science fiction-rullen "The Host", baserat på Twilight-författaren Stephenie Meyers bästsäljare.
Det är ett allt annat än vanligt tonårsliv som Saoirse Ronan snart lämnar bakom sig. Men skådespelaryrket, det verkar hon vant sig vid:
- Visst kan det bli galet emellanåt, med stress, späckade scheman och sådana saker. Det är väldigt fascinerande och för det mesta bara positivt. Hittills har inget av det varit negativt för mig, berättade Ronan redan för två år sedan när MovieZine träffade henne i Dublin.
Vilken av Saoirse Ronans alla roller gillar du bäst? Kommentera nedan.
Som första spelfilm någonsin visas "Iron Sky" i den enorma kupolen på Cosmonova med en över 17 meter bred visningsbild.
Dagen innan biopremiären, den 17 april, sker visningen med rymden som dekor och med en av Sveriges absolut vassaste ljudanläggningar som bakgrund, skriver Noble Entertainment i ett pressutskick.
Cosmonova, invigt 1992, är Sveriges enda biograf med IMAX-projektor, som använder världens största filmformat.
- "Iron Sky" är en av de effektfullaste filmerna nu och ett fantastiskt projekt. Vi är otroligt glada över att få chansen att visa en spelfilm och just "Iron Sky" passar perfekt mitt i rymden, säger Karina Lövgren, tillförordnad enhetschef för Cosmonova.
Vissa skulle s?ga att det ?r ett vackert hus fyllt av minnen. F?r en man ?r detta ett hem som han skulle g?ra vad som helst f?r att gl?mma.
Den framg?ngsrike bokf?rl?ggaren Will Atenton (Daniel Craig) slutar sitt arbete i New York City f?r att tillsammans med sin fru Libby (Rachel Weisz) och deras tv? d?ttrar, sl? sig ner i den lilla pittoreska staden i New England. Samtidigt som de g?r sig hemmastadda i sin nya omgivning, uppt?cker de att deras perfekta hem har varit f?rem?l f?r ett par brutala mord p? en mamma och hennes barn flera ?r tidigare. Alla i den lilla staden ?r ?vertygade om att mordet utf?rts av mannen i huset - som ?verlevde.
N?r Will unders?ker tragedin, finner han bara en ledtr?d som kommer fr?n grannen Ann Paterson (Naomi Watts), som ocks? var den enda som verkligen k?nde den m?rdade familjen. N?r Will och Ann tillsammans l?gger ihop pusselbitarna om vad som h?nt, ser de snart vilken katastrof som v?ntar dem...
Det ?r n?r man ser den h?r ensemblen i en film av en regiss?r i den h?r kalibern, n?r den g?r direkt till DVD, d? vet man att n?gonting inte st?r helt hundra procent r?tt till. Ett l?ngt tag verkar det som om jag har fel, sedan g?r den k?nslan ?ver.
Lite modern filmhistoria. Minns ni "Exorcisten"? Och då menar jag inte den där fantastiskt skrämmande originalfilmen, eller någon av uppföljarna, utan de två prequels som kom för bara några år sedan. De båda är två versioner av samma film och blev så på grund av bråk med producenten. Ett bråk som ledde till att regissören sparkades, en annan hyrdes in för att färdigställa filmen innan den förste regissören fick chansen att komma tillbaka och klippa till sin version. Vad denna röriga historien har med "Dream House" att göra? Producenten James G. Robinson.
Och det är synd, för det är jävligt tydligt att det finns någonting bra här. Någonting hyfsat unikt och med en doft av Hitchcock. Dels är plotten mysigt hitchcockesque i sitt berättande om en familj som precis har flyttat in i sitt nya fina hem, när det uppdagas att där några år tidigare begåtts brutala mord, och det verkar som om mördaren fortfarande finns på fri fot.
Fast framför allt är det en lilla vändningen i handlingen halvvägs eller så in i filmen som får mig dra jämförelsen. För precis som i "Vertigo" kommer den mycket tidigare än vi är vana vid, det blir ingen plojgrej som bara släpps av mot slutet, och precis som i "Vertigo" är det intressanta inte att twisten är där utan vad man gör med den. Utvecklingen är långt ifrån väntad och spännande scenario målas upp.
Tills det slutar fungera. Det rullar på bra ett tag och sedan går det utför igen, ända till det stora bovet i dramat, det hafsigt ihopkrafsade, onaturliga och standardiserade slutet, med en fullkomligt onödig coda som slutscen. Det är skamligt att en så jävla bra regissör som Jim Sheridan ("Min vänstra fot", "I faderns namn", "Boxaren") inte kunde få tilliten att sätta ihop filmen på eget sätt.
Efter påtvingade omfilmningar tog bolaget nämligen "Dream House" ifrån Sheridan och såg till att klippa om den efter eget behag. Med allt detta i åtanke gör åtminstone skådespelarna ett imponerande bra jobb, Vilket möjligen åtminstone delvis kan förklaras med att manus och regi i originalutföranden, innan bolagsinblandingar och bråkmakerier, fungerade finfint. Daniel Craig är trots allt trygg i den här typen av roller och jag må ännu ha svårt för Rachel Weisz men det vore en lögn att påstå att hon är en dålig aktris.
Nej, helt värdelöst är det väl inte, men med tanke på vad som kunde ha varit är "Dream House" en besvikelse. Bra skådespeleri, några fungerande scener och ett gäng effektiva skrämselstunder blir i sammanhanget en hyfsat klen tröst.
Idag öppnar andra upplagan av Queer på Cinemateket, späckat med förhandsvisningar och queerfilms-quiz.
Bland gästerna under festivalen märks den svenske New York-baserade regissören och skådespelaren Casper Andreas som inleder visningen av sin tredje långfilm "Between Love & Goodbye" på fredagskvällen.
Festivalen inleds med en förhandsvisning av brittiska bögdramat "Weekend", som går upp på svenska biografer i sommar.
Queer på Cinemateket går av stapeln 12-15 april och besökarna kommer bland annat att bjudas på alternativ miss World-tävling, queerfilmsquiz och svenska queerkortfilmer. Roger Wilson samtalar med Ingrid Ryberg, Casper Andreas, Melissa Lindgren och Oscar Eriksson och så visas bland annat "Queen Christina" (1933) med Greta Garbo och Lisa Cholodenkos ("The Kids Are All Right") långfilmsdebut "High Art" (1998).
På avslutningsdagen, söndagen den 15 april, visas filmsuccén "Billy Elliot" (2000) för hela familjen (barn går gratis).
"Hugo Cabret"- och "The Dictator"-aktuelle Ben Kingsley är så gott som klar för skurkrollen i "Iron Man 3". Men exakt vilken karaktär som ska göra tillvaron sur för Robert Downey Jr, är inte klart än.
Ryktet säger att filmen bygger på seriealbumet "Extremis" från 2005, där skurken släpper lös ett virus som sprids via nanobots.
Andra hoppas på att Iron Man äntligen ska få möta sin störste nemesis, The Mandarin, en kinesisk vetenskapsman och kampsportsexpert. Det återstår att se, och kanske ger "The Avengers" en liten ledtråd bara om några veckor.
"Iron Man 3" börjar snart inspelningarna med Gwyneth Paltrow, Don Cheadle och Scarlett Johansson tillbaka i sina roller. Filmen släpps den 3 maj 2013.
Det har gått år av rykten om "Evil Dead"-remaken och nu har man äntligen börjat arbeta på filmen. Faktum är att inspelningarna startar idag!
Filmen regisseras av Fede Alvarez och kommer inte att bli en direkt remake på Sam Raimis kultklassiker från 1982. Den kommer inte att förhålla sig helt och hållet på det gamla manuset. Men det sägs även att Bruce Cambpell kommer att dyka upp för en liten cameo-roll.
Vi kan se fram emot skådespelare som Jane Levy, Elizabeth Blackmore, Shiloh Fernandez ("Deadgirl"), Jessica Lucas ("Cloverfield") och Lou Taylor Pucci i huvudrollerna.
Filmen handlar om ett gäng ungdomar i tjugoårsåldern som campar i en stuga. Där hittar de Dödens bok och råkar släppa lös en hel del demoner från skogen utanför, och det som skulle vara en trevlig stug-resa blir en kamp på liv och död.
Du hittar dem inte någon annanstans - kolla in de nya, animerade GIF-bilderna ur Ridley Scotts scifi-äventyr.
Godisutdelningen till "Prometheus" fans fortsätter, och idag - med bara 50 dagar kvar till biopremiären - har MovieZine fått sin bit av den enorma PR-kakan. I morse landade fyra rörliga GIF-bilder från filmen i vår inkorg: de ger bland annat en bättre bild på stjärnkartan, och vad som egentligen döljer sig i Logan Marshall-Greens öga...
Klicka på varje bild nedan för att uppleva den i full storlek:
"Prometheus" landar på en biograf nära dig den 1 juni.
Det blir ingen fortsättning på Hungerspelen för regissören Gary Ross, trots att många hoppades på att regissören skulle upprepa framgången.
- Trots spekulationerna i media nyligen, och efter en svår men ärlig övervägning, har jag bestämt mig för att inte regissera "Catching Fire". Som författare och regissör hinner jag helt enkelt inte ta mig tid att förbereda filmen så som jag skulle vilja ha den, på grund av det tajta produktionsschemat, skriver Ross i ett officiellt utlåtande.
Gary Ross fortsätter med att hylla Lionsgate för allt stöd, skådespelarna och inte minst fansen i brevet som Deadline tagit del av:
- Tack för ert stöd, er tro på mig, och er entusiasm. Tack ni alla, det har varit en underbar upplevelse.
"Catching Fire" är baserad på Suzanne Collins andra bok i serien, "Fatta eld". Inspelningen börjar i september och filmen får biopremiär i november 2013.
Regissören David Gordon Green som står bakom bland annat "Pineapple Express" ska ta sig an Dario Argentos giallo-klassiker "Suspiria".
Länge har det ryktats om en remake på Dario Argentos giallo-klassiker "Suspiria" och nu är det officiellt, den är på gång. David Gordon Green ("Pineapple Express") kommer att regissera filmen. Produktionsbolagen bakom filmen avslöjar att Natalie Portman inte kommer att spela i filmen, som det tidigare ryktats om. Tanken var att hon skulle spela balettflickan Suzie, men efter sin Oscarsbelönade prestation i "Black Swan" är det ju dumt att upprepa sig själv. Alltså går jakten på Suzie vidare.
Originalet hyllades för den udda stilen och för Argentos unika och stilistiska skräckbilder. Så kan verkligen en remake göra denna klassiker rättvisa? Gus Van Sants version av "Psycho" var ju inte direkt lyckad. Dessutom är Gordon Green mest känd för sina komedifilmer och hur han blev vald till detta projekt är ett mysterium.
MovieZine och SF Film har nöjet att bjuda in dig till en exklusiv förhandsvisning av skräckrullen du sent glömmer!
I denna skräckthriller får den unga advokaten Arthur Klipps (Daniel Radcliffe) i uppdrag att resa till en avlägsen del av Storbritannien för att ordna med en avliden klients papper. Under hans vistelse i ett gammalt hus i den lilla byn börjar tragiska hemligheter avslöjas.
Se filmen tillsammans med en vän tisdagen den 17 april kl. 21:00 i:
Stockholm - Biograf Park
Malmö - Filmstaden, Storgatan
Insläpp till filmen sker från 20.30.
Du hämtar biljetterna (max två biljetter per person) på biograf Sergel i Stockholm och på Filmstaden, Storgatan i Malmö.
Hämta dina biljetter fr.o.m måndag 16 april, under biografens ordinarie öppettider. Mot uppvisande av denna sida i en utskrift, i mobilen eller på surfplatta får du 2 biljetter till filmen. Först till kvarn gäller!
Emma Thompson är också aktuell för det heta manuset "Saving Mr. Banks".
Manuset till filmen listades i fjol som ett av de hetaste. Nu har Disney lagt vantarna på det, passande nog, då filmen handlar om ingen annan än just Walt Disney.
Manusförfattaren Kelly Marcel berättar den sanna historien om hur Walt övertalade P.L. Travers till att ge honom rättigheterna till den magiska historien om Mary Poppins. Den australiensiska författaren var länge tveksam, och även när filmen var gjorde hatade hon den.
Emma Thompson har fått rollen som P.L. Travers, skriver The Playlist. Regisserar gör John Lee Hancock, mest känd för "The Blind Side".
Härnäst på Grahame-Smiths att-göra-lista är en uppföljare till "Beetlejuice", och därefter ska han och Burton ta sig an stop motion-animerade långfilmen "The Night of the Living":
- Det är en idé som jag burit på i några år, som jag nu ska göra med Tim Burton. När vi filmade "Dark Shadows" förra året vågade jag till slut berätta den för Tim, eftersom jag alltid har trott att den skulle göra sig bra som film. När jag såg vad han hade gjort med "Frankenweenie" och "Corpse Bride", verkade just den filmformen passa så väl. Så jag skriver den för honom, säger han till Heat Vision.
Saoirse Ronan har huvudrollen när Stephenie Meyers "The Host" blir film.
Efter att jorden invaderats och människorna tagits över av utomjordiska själar möter vi Wanderer som tagit Melanies kropp i besittning. Men Melanie kämpar emot och Wanderer tvingas uppleva hennes känslor, drömmar och minnen av den stora kärleken.
Historien låter onekligen märklig för en som inte läst boken, som filmen bygger på. Men Twilight-fansen lär längta, även här finns en ensam flicka i centrum och två unga hunkar som kämpar om hennes gunst. Ok, jag erkänner, jag vet inte mycket om "The Host", men jag vet att affischen nyss kom upp på webben och att den ser ut så här:
"The Host" regisseras av Andrew Niccol och får svensk biopremiär i april 2013.
Manusförfattaren och regissören Adam McKay bollar med idéer till den efterlängtade nya komedin.
Sedan Will Ferrell släppte den goda nyheten om att komedin "Anchorman" får en uppföljare, har vi inte hört så värst mycket mer. Nu går Adam McKay själv ut med teaters på vad det hela kan handla om:
- Jag vill inte berätta för mycket, men det finns några idéer som vi leker med. Tänk på att vi fortfarande skriver på manuset, men jag har ett ord till er: vårdnadstvist. Okej, det här också: bowling för pengar.
Salon.com har fått ta del av detta något kryptiska uttalande, och har också en längre intervju med McKay.
Steve Carell och Paul Rudd är med i uppföljaren, och man kan hoppas på att Christina Applegate är inblandad om nu nyhetsankarna från förra filmen ska vårdnadstvista. Mer nyheter följer...
Så gick det för "American Pie: Reunion", "Laxfiske i Jemen" och påskhelgens andra premiärer.
Den är fortfarande en av världens mest sedda biofilmer. Men när "Titanic" gör comeback på de svenska biodukarna i 3D, räckte det inte hela vägen till toppen. 3D-versionen lockade trots det tillräckligt många under påskhelgen för att placera sig på en 4:e plats på biotoppen.
Något mindre populär blev "Laxfiske i Jemen" trots Lasse Hallström som regissör. Den varma dramakomedin blev helgens 11:e mest sedda film.
Men desto bättre gick återföreningen med det kåta gänget i "American Pie: Reunion", komedin går rakt in på biotoppens 2:a plats. Den obesegrade ettan heter även den här veckan "The Hunger Games".
På amerikanska Box Office ser det inte så annorlunda ut. "The Hunger Games" i topp, följd av "American Pie: Reunion" och "Titanic 3D" på tredjeplatsen.
Värt att notera är också att "The Hunger Games" äntligen klivit över 300 miljoner dollar i intäkter i USA under påsken, men visst har fantasythrillern en bit kvar innan den kan mäta sig med "Titanics" mastodontsiffror...
Det var ett tag sedan vi såg en John Grisham-historia på vita duken. Nu är det dags att filmatisera thrillern "Partners".
Mark Wahlberg är just nu i förhandlingar om att både producera och spela i New Regencys version av "The Partner". Med sig har Wahlberg sin producentkollega Stephen Levinson ("Contraband").
Till en början skulle John Lee Hancock ("The Blind Side") skriva manus och regissera filmen, men enligt Variety så är han inte längre involverad i projektet.
Thrillern handlar om en ung man som jobbar på en advokatfirma. Han tröttnar på sitt liv som man, advokat och pappa och fejkar sin egen död. Kort efter hans begravning försvinner en stor summa pengar från hans före detta advokatbyrå...
Ett episkt action-?ventyr som utspelar sig till havs, i luften och p? land medan v?r planet sl?ss f?r sin ?verlevnad mot en ?verl?gsen invasionsstyrka. "Battleship" ?r baserad p? Hasbros klassiska spel.
I rollerna syns Taylor Kitsch som Hopper, sj?officer p? skeppet USS John Paul Jones; Brooklyn Decker som Sam, Hoppers f?stm?; Alexander Skarsg?rd som Hoppers ?ldre bror, bef?lhavare Stone p? USS Samson; Rihanna som l?jnant Raikes, vapenscecialist p? USS John Paul Jones; och storstj?rnan Liam Neeson som Hopper och Stones chef (och Sams far), Admiral Shane.
Om det fanns n?got s?dant som en specialeffektsamnesti s? kunde "Battleship" vara resultatet ? h?r pangas det p? med alla t?nkbara CGI-yttringar p? en och samma g?ng. Inbakat i det blixtrande spektaklet finns en djup v?rdnad f?r amerikansk milit?rkultur. Fresh!
I den gamla gissningsleken Sänka skepp, sedermera uppdaterad till både bräd- och datorspel och nu alltså skyldig till en filmatisering, är syftet att pricka motståndarens fartyg som är utplacerade på en kvadratisk spelplan enligt ett givet rutmönster.
Utomjordingarna som i det hyperpåkostade specialeffektinfernot "Battleship" dimper ned i havet utanför Hawaii har en betydligt mer oklar agenda. Att de inte kommer med fredliga avsikter förstås omedelbart på att de ser ut som en korsning mellan spelkaraktärerna i datorspelet "Halo" och vattenanpassade Transformers, och av att de i förbifarten utplånar större delen av Hongkong. Men efter att ha gjort kaffeved av hälften av en multinationell flotta som är på plats för någon sorts avancerad militärövning vänder inkräktarna sin uppmärksamhet mot jänkarnas närbelägna parabolstation för att genom den signalera hem till rymden efter förstärkningar. Varför tog dessa illvilliga kolonisatörer/allmänna bråkstakar inte med sig ett större gäng än fem skepp ner till jorden om de nu kom hit för att erövra, och varför inte skjuta av allt omedelbart motstånd på en gång? Det är de första i en lång rad av frågor som man inte kan ställa sig själv utan att inse att man då funderar framför fel bioduk.
I alla fall blir det upp till löjtnant Alex Hopper (Taylor Kitsch, som vi alldeles för nyligen såg i box office-fiaskot "John Carter") att försvara planeten, till sjöss och med hjälp av gammal hederlig patriotisk militärjargong och kampvilja. Till sin hjälp har han R&B-sångerskan Rihanna och filmens allmänt unkna fetischistiska besatthet av allt som har med amerikansk marin stridsföring att göra. Hopper samarbetar också, till en början motvilligt, med en japansk officer. Men hör och häpna: de två forna dödsfienderna upptäcker vartefter att de kan lära sig av varandra och låter storsint Pearl Harbor vara historia. Samtidigt står Liam Neeson och gormar på en kommandobrygga. Hans amiral är utestängd från händelsernas centrum eftersom fienden har inneslutit stridsplatsen med hjälp av en gigantisk transparent bubbla. Innanför den får ingen skådespelare komma som använder meningar med fler än tre ord.
Vid några tillfällen under filmens dryga två timmar låter regissör Peter Berg (som bland annat ligger bakom den morbida och lite halvroliga mördarkomedin "Very Bad Things") en uppfriskande självdistans och medveten ironi lysa igenom explosionsorgierna. Ett exempel är när en nördig forskartyp - en sådan obligatorisk katastroffilmskaraktär som till vardags mest verkar sitta på någon avlägsen spaningsstation och som givetvis anade hur allt skulle urarta till det värsta redan från början - uppgivet stirrar på en biffig soldat som just har avfyrat en stenhård oneliner och frågar: "Men vem pratar egentligen så?" Vid sådana tillfällen närmar sig "Battleship" underhållningsvärdet i den satiriska science fiction-klassikern "Starship Troopers". Men priset man som åskådare får betala för dessa mikroskopiska glimtar av intelligens är alldeles för högt, och för monotont, och utstuderat högljutt. Eldstriderna i "Battleship" får lasersvärdsduellerna i "Star Wars" att framstå som en fäktningsmatch med rostiga gafflar även den sjuhundrade gången som kanonerna avlossas på babords sida.
Alexander Skarsgård är också med i denna gigantiska satsning. Han spelar en rakryggad officer med ett gott hjärta. Men vad hjälper det när fienden brassar på med specialeffekter för fyrahundramiljarder miljoner dollar.
Helgens bästa filmtips är gratis - Robert Lillhongas skruvade weekendfilm har lagts ut på Youtube.
"Fyra år efter genombrottet med "Hata Göteborg" serveras vi ett märkligt och kul experiment, ett ensembledrama, som inte liknar något annat", skrev jag i min recension av "Villa Thalassa - Helgen v. 48" under Göteborg Film Festival.
Den annorlunda kombinationen av relationskomedi och herrgårdsmysterium drivs av en lågbudgetanda och filmskaparglädje, och inte ens distributionen av filmen följer den klassiska mallen. Nu har teamet helt sonika lagt upp hela långfilmen på nätet för gratis streaming.
Rockbandet North America har satsat allt på sin musik i 17 år. Det stora genombrottet har inte infunnit sig ännu och det börjar kanske bli dags att lägga av. Men när allt är som mörkast får de plötsligt en inbjudan till en märklig talangjaktshelg i en stor pampig byggnad vid Öresund.
Gillar du också filmen, skänk en slant som kan hjälpa till att finansiera kommande weekendfilm-projekt. Mer om konceptet och tankarna bakom filmen hittas i vår intervju med Robert Lillhonga.
Den som f?rv?ntar sig en vampyrfilm av "Twilight"-typ l?r bli besvikna p? "The Moth Diaries". Samtidigt ?r det ingen traditionell vampyrfilm heller utan ett l?gm?lt, st?mningsbaserat thrillerdrama med subtilitet som fr?msta k?nnetecken. Inte en film f?r alla smaker, minst sagt.
Tonåriga Rebecca (Sarah Bolger) och bästa kompisen Lucie (Sarah Gordon) är överlyckliga inför starten på internatskolan för flickor. Dagarna fylls med fester, skvaller och lektioner med hunkige läraren Mr. Davies (Scott Speedman). Men så en dag börjar en ny flicka, Ernessa (Lily Cole) på skolan och inget blir som förr.
Medan Rebecca verkar vara den enda som inser att det är något skumt med Ernessa så blir Lucie som förtrollad - eller hypnotiserad? - av den brittiska, mystiska skönheten. Snart börjar folk försvinna och dö och Rebecca bestämmer sig för att försöka stoppa Ernessas skräckvälde.
I en tid då filmer som tröttsamt datoranimerade våldsfester som "Priest" och "Fright Night" eller den pubertala "Twilight"-serien härjar på biograferna är det väldigt befriande att se en vampyrfilm som går tillbaka till den gammeldags traditionen med smygande, ondskefulla vampyrer som använder ord och blickar framför huggtänder och superkrafter.
Det är framför allt snarare ett psykologiskt drama med vissa thrillersekvenser snarare än en skräckfilm. Det är aldrig helt klart om Ernessa är en ond, mordisk vampyr eller om det hela utspelar sig i den frustrerade Rebeccas huvud. De svajande tonårskänslorna sätts på sin spets i intrigerande spel kring svartsjuka, vrede och passion.
Det handlar mycket om våld och sex men är samtidigt extremt subtil. Det mesta sker utanför bild och vi följer det hela ur Rebeccas perspektiv. Bolger, som tidigare setts som yngling i "Spiderwick" och kuttersmycke i "The Tudors", är en stark hjältinna och spelar galant på gränsen mellan målmedveten kämpe och vilsen galenpanna. Hon matchas väl av ex-modellen Cole ("The Imaginarium of Doctor Parnassus") som gör ett härligt lågmält monster - den rivaliserande klasskamraten.
Det är dock en ojämn och konstig film. Målgruppen är otroligt smal och Harron ("American Psycho") tenderar som vanligt att överge den traditionella berättarstilen för flummiga, surrealistiska infall som inte alltid fungerar och ofta distraherar snarare än tillför något. Den melankoliska stämningen håller inte heller hela vägen och stundtals blir filmen helt enkelt seg och tråkig. Men för genuina vampyrälskare på jakt efter något intressantare än Robert Pattinsons uppenbarelse är den helt klart värd en titt.
"The Hunger Games"-regissören kan fortfarande komma tillbaka till "Catching Fire".
Rykten om att Gary Ross skulle ha lämnat "The Hunger Games"-serien kan vara överdrivna. Deadline skriver att regissören ännu inte dragit sig ur officiellt.
Enligt sajten har Ross kämpat för att få upp trilogin på vita duken och varit delaktig i utvecklingen av uppföljaren, så det verkar inte troligt att han skulle ge bort uppdraget till någon annan. För tillfället semestrar Ross med familjen och går inte att nå för en kommentar.
Jennifer Lawrence, Josh Hutcherson och Liam Hemsworth är iallafall tillbaka i "Catching Fire", baserad på Suzanne Collins andra bok i Hungerspelen-trilogin, "Fatta eld".
Guy Pearce och Peter Stormare ogillar varandra i de första fem minuterna ur framtidsthrillern.
Guy Pearce spelar Snow, en man som felaktigt dömd för konspiration av spionage mot USA blir erbjuden sin frihet - om han kan rädda presidentens dotter från ett fängelse i yttre rymden, som har tagits över av våldsamma fångar.
Maggie Grace och Peter Stormare har också roller i framtidsthrillern, som får amerikansk biopremiär till helgen. I väntan på att ett svenskt premiärdatum blir klart, spana in de första fem minuterna ur filmen här nedan.
Ytterligare fem minuter ur "Lock Out" kan du se här.
Under de senaste tjugo ?ren har den digitala tekniken revolutionerat filmv?rlden. Genom intervjuer med stora regiss?rer som Danny Boyle, James Cameron, David Fincher, George Lucas, David Lynch, Christopher Nolan, Martin Scorsese, Steven Soderbergh, Lars von Trier och m?nga fler, f?r vi en unik inblick i d?tidens och framtidens filmskapande.
#TFF - Tribeca 2012 - Intressant f?r alla filmfantaster om v?gen fr?n att enbart anv?nda kameror med riktig film till att allt oftare filma med digital inspelningsutrustning. Ber?ttat och intervjuat av en alltid lika flummig Keanu Reeves.
"Side By Side" är inte direkt någon fantastiskt producerad dokumentär. Den följer en väldigt traditionell formula där en voiceover som förklarar, varvas med intervjuer av tyckare och experter. Men grejen är att både ämnet i sig och personerna som medverkar är intressanta nog för att det här ska locka i princip varenda film-affektionado.
Keanu Reeves är producent, men även presentatör till det här verket. Så fort man hör hans släpiga röst i högtalarna kan man inte tänka på annat än att han inte låter särskilt smart. Det gör i sin tur att de bitar av filmen som är aningen överförklarade framkallar en fördumningskänsla. Men allt eftersom vänjer jag mig, och till slut inser jag att han faktiskt använder sig själv som ett slags upplättande komiskt inslag, där hans intelligensfriande flabb även får publiken att dra på smilbanden. Det funkar helt okej.
Annars är det här en rak dokumentär där vi börjar med ett collage av härliga gamla klassiker - bilder av James Stewart och Méliès kända mångubbe - sätter direkt den rätta stämningen, att det här är något för oss som älskar film. Efter att en mängd kända namn som Martin Scorsese, David Lynch och Christopher Nolan visat att regissörernas A-liga tycker helt olika om digitaliseringen så tar vi det steg för steg.
Fördelar ställs mot nackdelar - och här finns mycket av båda delarna. Medan Nolan vill hålla kvar vid riktig film in i det längsta för att känslan inte går att ersätta, minns David Fincher hur det var att kolla på "dailies" dagen efter att man filmat och ibland fick se magi medan man ibland möttes av material som fick reaktionen "What the fuck!".
Den danska dogma-rörelsen får en ganska stor plats, där en grupp regissörer med Lars von Trier och Thomas Vinterberg i spetsen tidigt valde att filma digitalt med skakig och närgående kamera. Då var det ett speciellt grepp, en stil. Men långsamt har digitala kameror blivit alltmer accepterade även i mainstreamfåran.
En viktig milsten sägs "Slumdog Millionaire" vara, där inte bara filmen i sig vann otaliga Oscars utan att en av dem gick till den danska Anthony Dod Mantle för "Bästa Foto". Mantle var samma man som filmade Vinterbergs "Festen" och sedan uppmärksammades av regissören Danny Boyle. Men de båda var helt på det klara med att Mantle antagligen offrade chansen att vinna de större utmärkelserna, för att istället kunna använda sig av det mer rörliga digitala mediet. De hade alltså fel, men det skulle ta ett gäng år.
Kostnaden är förstås en viktig faktor för dem som väljer digitalt. Nu för tiden finns det väldigt dyra och tekniskt kvalitativa digitala kameror (vilket även det får ett kapitel i "Side By Side"), men rullarna med film och framkallning slipper man ju betala för vilket gör att osäkra regissörer kan prova sig fram och göra omtagningar utan att äta upp budgeten. Andra regissörer menar istället att skådespelare skärper sig mer och tar det hela på större allvar när de hör surrandet av dyr, dyr film rulla under en tagning.
Frågan framför alla andra som ställs under hela vägen är förstås - "Är detta slutet för film?" Svaret är - föga förvånande - inte alla överens om. Men diskussionen som uppstår är det intressanta, och många aspekter av filmproduktion som man sällan tänker på får ett ansikte och en mer detaljerad beskrivning.
I "American Pie: Reunion" fortsätter jakten på snabba ligg med snygga brudar. Filmserien innehåller några rejält misslyckade försök i sänghalmen men rent filmhistoriskt finns de som gjort sämre ifrån sig?
MovieZine listar här några av de sämsta sexscenerna.
Självfallet var Zack Snyder tvungen att inkludera lite heteronormativt slowmotion-sex-i-motljus i filmhistoriens mest homoerotiska actionrulle. Även om man går igång stenhårt på antingen Butlers välpumpade kropp eller Headeys löjligt vackra uppenbarelse så är det svårt att ta detta pompösa exempel på "stark man tar sensuell kvinna" på allvar.
Actionflopp som inledde karriärraset för båda dess stjärnor som enligt rapporter avskydde varandra under inspelningen - vilket syns... Stallone är en yrkesmördare och Stone en hämndlysten kvinna som anlitar honom för att ha ihjäl några gangsters. Inte oväntat hamnar de i säng däremellan men ingen i detta universum skulle gå på att dessa människor tänder på varandra. När de sedan smeker varandra i duschen verkar Sly mer intresserad av sina egna muskler.
Madonna är knappast någon kvalitetsstämpel när det gäller film. Den här 90-talsthrillern är knappast ett undantag och försökte förgäves utnyttja popstjärnans status som provaktiv sexsymbol. Hon fick i alla fall (åter) chansen att klä av sig och dessutom ligga med (vanligtvis) kvalitetsskådisen Dafoe i alla möjliga ställningar. Det man minns mest är dock när hon häller champagne och stearin över hans bara bröst och slickar upp. Knappast näringsrik kost.
På den tiden då Rourke och Basinger var bland de sexigaste som kunde skådas på vita duken så var det helt menat att Adrian Lyne (som senare fick till ännu svettigare sex i "Farlig förbindelse") skulle förena dem i ett romantiskt drama med erotiska övertoner. Det finns gott om svulstiga intima scener mellan dem men den som sticker ut mest är utan tvekan gegget i köket där Rourke kladdar ner stackars Basinger med diverse kylvaror. Senare briljant parodierad i "Hot Shots".
Den icke-existerande kemin mellan Stone och Baldwin (som hatade varandra under inspelningen) var bara ett av många problem med den här thrillern som återförenade Stone med "Basic Instinct"-författaren Joe Ezsterhas men misslyckades med att återskapa samma 90-talskänsla för erotik och spänning. Filmen är full av mjukporrsliknande sex men trovärdigheten i dem dör helt när en naken Baldwin överraskar en klackskoförsedd Stone i mörkret och trycker upp henne mot en pelare - varje kvinnas dröm?
Långt innan Sheen blev sitcomavskedad skandalkung så gjorde han den här B-thrillern om en livstidsdömd fånge som tar en rik, bortskämd blondin (Swanson, original-"Buffy vampyrdödaren") som gisslan. Hon faller dock snart för sin kidnappare (alla som sett ett halvt avsnitt av "2½ män" vet ju hur oemotståndlig han är för fruntimmer...) och beslutar sig för att ta en välplanerad ridtur mitt under en bilfärd på motorvägen. När man inte tror det kan bli värre så hamnar vi en pseudosurrealistisk himmel...
4. Dennis Rodman & Emma Wiklund (då Sjöberg) i "Simon Sez"
En av de flesta (och för dess eget bästa) glömd actionrulle som inte bara gav den minst sagt säregna, skandalomsusade basketstjärnan Dennis Rodman (han i färgat hår och kvinnokläder, för er som förträngt) hans första (och hittills enda) huvudroll utan även svenska supermodellen Emma ett smakprov på Hollywood-agerande. Deras stora scen är dock en av de värre i kategorin slagsmål med avslitna kläder som urartar i sex. Vad Hans Wiklund har att säga om saken låter vi bli osagt.
Owen är hård. Så hård att han räddar en bebis genom att skjuta av navelsträngen och smiskar en mamma som agar sitt barn. När han får för sig att tillfredställa den sensationellt vackra lyxhoran Bellucci så knackar ett gäng skjutglada skurkar på - uppenbarligen ingen anledning att avstyra samlag enligt Owen vars simultankapacitet sträcker sig så långt att kunna ge orgasmer och peppra torpeder samtidigt.
Biffiga britten Statham må vara en jävel på action som gör sina egna stunts men när det kommer till sex och romantik är han om något tafatt. I den här bisarra pangpangrullen är han en torped som injicerats med ett gift som dödar honom ifall hans adrenalinnivå går ner. Så vad att göra? Självfallet sätta på flickvännen Smart på ett fullpackat torg i Chinatown. Statisterna är för övrigt riktiga förbipasserande omedvetna om att det hela var en filminspelning.
1. Elizabeth Berkeley & Kyle MacLachlan i "Showgirls"
Att den här sex- och naketkryddade kalkonen slog record i Razzie-nomineringar och t.o.m. lockade regissören Paul Verhoeven själv att plocka upp sitt pris säger en hel del om kvalitén. Av alla ohyggliga sexscener i filmen tar dock gamla "Pang i plugget"-bruttan Elizabeth Berkleys vilda, champagneindränkta poolmys med Kyle MacLachlan (så långt från "Twin Peaks" man kan komma) priset.
Bubblare:
Lea Thompson & anka i "Ingen plockar Howard", Ben Affleck & Jennifer Lopez i "Gigli", Bruce Willis & Jane March i "Color of Night", William Baldwin & Cindy Crawford i "Fair Game", Sandra Bullock & Sylvester Stallone i "Demolation Man", Ethan Hawke & Angelina Jolie i "Taking Lives", Carrie-Anne Moss & Keanu Reeves i "Matrix Reloaded", Josh Hartnett & Shannyn Sossamon i " 40 dagar, 40 nätter", Rosario Dawson & Colin Farrell i "Alexander", Matthew Davis & Kristanna Loken i "Bloodrayne", Lindsay Lohan & Brian Gerghty i "I Know Who Killed Me", Dana Delany & Paul Mercurio i "Exit to Eden", Dane Cook & valfri partner i "Good luck Chuck", Christopher Atkins & Brooke Shields i "Den blå lagunen", Asia Argento & Julian Sands i "Fantomen på Operan", Drew Barrymore & Tom Skerritt i "Dödlig intrig", Mark Ruffalo & Meg Ryan i "In the Cut", Joseph Fiennes & Heather Graham i "Killing Me Softly", Sherilyn Fenn & Julian Sands i "Boxing Helena", Prince & Apollonia Kotero i "Purple Rain", Colin Farrell & Gong Li i "Miami Vice"
Sexscener vi är glada att vi slapp...
Adam Sandler & valfri filmpartner, Harrison Ford & Anne Heche i "Sex dagar, sju nätter", Madonna & Adriano Giannini i "Swept Away", Will Ferrell & Nicole Kidman i "En förtrollad romans", Jack Black & Gwyneth Paltrow i "Min stora kärlek", Kurt Russell & Courteney Cox i "3000 Miles to Graceland", Arnold Schwarzenegger & Emma Thompson i "Junior", Julia Roberts & Nick Nolte i "I Love Trouble", Tom Hanks & Audrey Tautou i "Da Vinci koden", Brad Pitt & Kirsten Dunst i "En vampyrs bekännelser", Naomi Watts & King Kong i "King Kong", Val Kilmer/George Clooney & Chris O'Donnell i "Batman"-filmerna
Christopher Nolans avslutande del i Batman-trilogin har fått sin åldersgräns.
Föga överraskande landade åldersgränsen på PG-13, när amerikanska censuren sagt sitt om "The Dark Knight Rises". "Intensiva våldsinslag, action, viss sensualitet och grovt språk" anses vara orsaken till varför delar av filmen kan vara olämpliga för barn under 13, skriver MPAA.
Vad det innebär för den svenska åldersgränsen är ännu inte klart. Båda föregångarna fick åldersgränsen PG-13 i USA. "Batman Begins" blev sedan tillåten från 11 år i Sverige, medan "The Dark Knight" fick 15-årsgräns.
Snövit-yran verkar inte vara över på långa vägar. Hos Universal planerar man redan för en fortsättning på "Snow White and the Huntsman".
Universal-chefen Ron Meyer berättar för Hollywood Reporter att den kommande filmen inte lämnar öppet för en uppföljare, men han tror att jägarens karaktär kan leva vidare i nya filmer.
Om det blir en framgång, vill säga. Goda nyheter för Chris Hemsworth isåfall.
Det återstår att se hur väl "Snow White and the Huntsman" tas emot, när filmen går upp på biograferna världen över den 8 juni.
Tio ?r har g?tt sedan maskinerna som styr framtiden skickade en Terminator till jorden p? uppdrag att m?rda den of?dda John Connor - m?nsklighetens kommande ledare. Uppdraget misslyckades och idag ?r John Connor tio ?r gammal. Hans mor Sarah sitter insp?rrad p? ett mentalsjukhus med sin ohyggliga information. Maskinerna skickar nu tillbaka den avancerade roboten T-1000 f?r att ta livet av John och hans mor. Samtidigt skickas en gammal bekant f?r att beskydda dem... Till varje pris.
James Camerons uppf?ljare till "The Terminator" har sin sj?lvklara plats i filmhistorien. ?ven 20 ?r efter sin premi?r har inte m?nga actionfilmer kommit i n?rheten.
Vår gode Kim Nilsson fick för några månader sedan nöjet att recensera "The Terminator" från 1984. Han kallade den för "den ultimata Terminator-filmen", och har på sätt och vis alldeles rätt. I all simplicitet fångar James Camerons originalfilm själva kärnan i vad som senare blivit en populär franchise, på fyra (snart 5?) långfilmer och en tv-serie. Terrorn i att jagas av en mördarmaskin som verkar ostoppbar. Skräcken i vad mänskligheten är kapabel till. Ett, inte alltför orealistiskt, scenario där vår egna teknologi blir smartare än oss själva och inser att människan, det största hotet, helst bör utrotas. För allas bästa.
Men är det något som Cameron är en jäkla duktig regissör på att få ihop, så är det uppföljare som kickar föregångarnas röv - rejält. Och inte nog med det, karln har dessutom mage att spränga gränserna för vad som är möjligt att visa på filmduken, med "Avatar" som bara det senaste exemplet. En kombo som därmed gör "Terminator 2: Domedagen" till den ultimata actionfilmen, och sci-fi-filmen, och ett inte alltför tokigt drama heller.
Som "Scream 2" träffsäkert påpekade, finns det regler för en lyckad uppföljare. Allt måste bli större, bättre, häftigare. Och med en lågbudgetförlaga som "The Terminator", vars succé tog alla på sängen, är potentialen desto större att uppfylla dessa krav med råge.
Här har 12-13 år passerat sedan Sarah Connor mosade sin metall-nemesis, och gjorde barn med sin beskyddare Kyle Reese, om än i motsatt ordning. Sedan dess har det inte riktigt rullat på som det var tänkt. Sarahs profetior om ett framtidskrig mot cyborgs har inte helt oväntat gett en enkelbiljett till dårhuset. Medan sonen John, mänsklighetens framtide ledare i ovan nämnda krig, gör vad buspojkar i hans ålder gör bäst. Stjäl pengar ur bankomater och lägger dem på arkadspel.
Snart blir det dock dags för pojkvaskern att återförenas med mamma och fly för livet. Robotarna från framtiden gör ett nytt försök i att eliminera John Connor, nu med en ännu mer avancerad människoliknande robot (man kan undra varför inte T-1000 skickades direkt till 1984? De hade varit chanslösa, pang bom). Tillika får mor och son sin gamle Arnold tillbaka, eller åtminstone en liknande modell, den här gången omprogrammerad för att vara den snälle killen. I horisonten hägrar Domedagen. Oddsen är som vanligt inte på de svagas sida. Men det är som upplagt för förstklassig action, med de vildaste specialeffekter som Hollywood någonsin gjort. Åtminstone år 1991. Och egentligen gjordes det inte något mycket häftigare än så fram till "Matrix" 1999. Det säger en hel del!
Vilopauserna bjuder på dramatik av en helt annan sort. Cameron håller oss alerta och fångade av stora livsfrågor som: kan man förändra sitt öde? Har man rätt att ta ett människoliv om man vet att det hindrar många andra från att dö? Tunga val väntar våra huvudpersoner, val som blir avgörande inte bara för deras utan hela världens framtid.
"Terminator 2" är en unik film: en maffig blockbuster men samtidigt mångbottnad och väl genomtänkt där ingen replik, bildvinkel eller ljudeffekt lämnats åt slumpen. Allt samverkar för att hålla storyn flytande och spänningen uppe. Det är därmed en film som går att se om precis hur många gånger som helst, och speltiden som närmar sig 2,5 timme blir aldrig seg. Alltid upptäcker man nya detaljer, eller nyanser i storyn.
Skådespelar-prestationerna är inte det första man tänker på att dra fram i en film om krigande robotar, men ingen här lämnar egentligen något mer att önska. Castingen av Edward Furlong som den kaxiga tioåringen som motvilligt tvingas in i ett krig han inte förstår, är klockren. Linda Hamilton har sedermera gått till filmhistorien som den hårdaste av de hårda kickass-brudarna. Och Arnold, tja, inte kommer han att bli ihågkommen för att vara en karaktärsskådis av rang, men som det tystlåtna muskelberg utan känslouttryck som han är, kan jag inte tänka mig någon mer perfekt för huvudrollen.
Det är vackert när man tänker efter, med en storfilm både älskad av publik och hyllad av kritiker. Kanske något av det svåraste för en filmskapare att åstadkomma, och ändå verkar det så självklart och till synes enkelt i Camerons händer. Inget ont om föregångaren nu, men när man inser hur det fina lilla fröet här utvecklas till en bombastisk, dyster framtidsvision och en filmupplevelse som få har kunnat mäta sig med - ja, då kan jag inte annat än att bli rejält imponerad.
Sedan kom "Terminator 3" och fullkomligt trampade på allt som är så vackert med tvåan. Men det är en annan historia. En vi helst förtränger och glömmer.
Senaste betan av Plex Media Server gör nu att förutom stöd för Plex-klienter har den nu stöd för DLNA.
Plex består av två delar. Plex Media Server som delar ut de olika mediafilerna på nätverket till existerande Plex-klienter. I senaste betan version 0.9.6.0 har man nu lagt till stöd för DLNA. Detta gör att man kan spela upp media från den dator/server man har Plex Media Server på en mängd nya mediaspelare, bara de har DLNA-stöd. PS3 och Xbox 360 är två enheter med DLNA. På Engadget nämner de även ett sätt att få igång det i Windows Phone 7.
Tyvärr är standarden DLNA lite spretig. Så beroende på vilken mediaspelare man använder kan man få lite olika resultat. Sedan får man heller inte glömma att det faktiskt är en beta. Så det är en stund kvar innan den är riktigt klar. En sak som inte fungerar i denna första beta-version ät undertexter, skriver Allt Om Mac. Men det kommer i framtida versioner.
Ni kan ladda ned den nya beta-versionen både för Mac eller Windows direkt från Plex. Se till att välja den nedladdning som är märkt "Beta".
Spana in den nya romantiska komedin som snart har premiär på Tribeca Film Festival.
Up-and-kommande stjärnorna Greta Gerwig och Joel Kinnaman bär två av rollerna i "Lola Versus", en independentkomedi i regi av Daryl Wein.
Han spelar killen som dumpar Lola, hon spelar tjejen som försöker samla ihop sig själv och gå vidare trots dne totala förnedringen. Lite kortfattat, så. Om ett par veckor har filmen premiär på Tribeca Film Festival och då får ni också veta om vår recensent tycker att Joel har en chans på romkom-himlen eller ej.
Till dess, ett litet smakprov i trailern nedan:
Något svenskt premiärdatum för "Lola Versus" är inte satt än.
Efter att ha f?rlorat sin fru i en bilolycka har Krister hamnat p? s?nderfallets brant med en upprorisk ton?rsdotter och ett gr?tande sp?dbarn. Skuldk?nslor av ett tidigare dubbelliv har gett upphov till ett tillst?nd som f?r honom att vakna om n?tterna utan att kunna r?ra sig. Omsluten av m?rkrets famn misst?nker han att n?gon ?r med honom i rummet ? ett f?rf?riskt men farligt v?sen som vill honom illa.
T?nk dig ett v?lgjort svenskt drama med inslag av b?de psykologisk och ?vernaturlig skr?ck, s? f?r du en liten bild av vilken typ av film Filip Tegstedts "Marianne" ?r.
Krister är en familjefar vars redan inte helt fridfulla tillvaro vänds totalt upp och ned när han förlorar sin fru i en tragisk bilolycka. Han står nu ensam med två döttrar - en nyfödd och en 18-åring - som efter olyckan lägger skulden för moderns död på honom och avskyr sin pappa.
Dispyterna inom den krisdrabbade familjen växer sig allt större, och som om detta inte vore nog börjar Krister drabbas av hemska mardrömmar. Han vaknar upp skräckslagen mitt i natten och kan inte röra sig. Han får även känslan av att någon är närvarande i rummet när han vaknar upp. Någon som vill honom och hans familj illa. Denna närvaro är mer känd som en mytologisk varelse kallad maran, som nu verkar vara ute efter hämnd.
Jag hade själv till en början ganska höga förväntningar på Tegstedts "Marianne" efter att ha sett de två trailers som släppts och läst korta utdrag ur handlingen. När jag fick beskrivningen av filmen som ett svenskt drama med inslag av skräck visste jag inte riktigt var jag skulle lägga förväntningsnivån, men intressant lät det.
Reaktionerna var högst blandade efter visningen på skräckfilmsfestivalen i Alingsås. Men i det stora hela verkade folk vara nöjda med vad filmen levererat. Själv måste jag säga att jag fann filmen ganska intressant. Den starka och dramatiska historien suger in tittaren i filmen, och man börjar under den dramatiska upptakten bekanta sig med och fatta tycke för filmens karaktärer, vilket förstärker de mer skräckfyllda händelserna längre fram i filmen.
Den svenska dramahistorien klickar faktiskt riktigt bra med inslagen av psykologisk och övernaturlig skräck. Det kan tyckas att man sett liknande genreblandningar tidigare, t.ex. i den svenska kultskräckisen "Besökarna", men detta känns ändå som något nytt.
Filmens skådespelare gör med ett par undantag riktigt bra ifrån sig och mitt bland alla för mig nya ansikten dyker Peter Stormare upp i rollen som Kristers psykoterapeut, vilket var riktigt underhållande att se.
Man lyckas förmedla karaktärernas starka känslor på ett väldigt övertygande och realistiskt sätt, det ger filmens helhet ett riktigt lyft. Även den mycket väl skildrade personliga utvecklingen hos huvudpersonerna och den välskrivna dialogen är något som starkt bidrar till filmens kvalitet. Fotot och färgsättningen förstärker på ett mycket skickligt sätt stämningen i "Marianne". De ljusare scenerna är mycket starkt och ljust färgsatta samtidigt som de mörkare mardrömsscenerna är väldigt grå/grönaktiga och kyliga.
Filip Tegstedts "Marianne" är en intressant och stundtals riktigt gripande dramahistoria som kulminerar i en skräckinjagande final. Man får ta filmen för vad den är och inte förvänta sig en skräckorgie. Men det är väldigt kul att äntligen få se en svensk skräckfilm gjord på ett nytt och lite annorlunda sätt. Verkligen sevärt.
Svenska rysaren "Marianne" landar i veckan på DVD-hyllorna. Vi har träffat regissören Filip Tegstedt.
Han har blivit hyllad på filmfestivaler för sin senaste film "Marianne". Filip Tegstedt besökte skräckfilmsfestivalen i Alingsås förra helgen där hans film visades, och MovieZine passade på att snacka med regissören om den nya filmen, skräckfilmer och framtida projekt.
Du berättade innan visningen av "Marianne" att idén med filmen var att göra en svensk skräckfilm. Hur ser du på svensk skräckfilm idag?
- Jag tror faktiskt att norrmännen är bättre på att göra skräckfilm än vi svenskar och att danskarna är ännu bättre. Det hela har till stor del att göra med vilka projekt som finansieras. Det sägs att det finns väldigt många etablerade filmskapare i Sverige som vill göra skräckfilm men som inte får några pengar till detta, eftersom man inte räknar skräckfilm som "kvalitetsfilm", vilket är det stora problemet idag. Filmer som "Låt den rätte komma in" hade fördelen att vara baserad på en bästsäljande roman, där även författaren till romanen skrev manus och även att man fick Tomas Alfredson att regissera. Filmen gjordes även av ett litet med dedikerat reklamfilmsbolag. Trots detta tror jag att det är ett under att den filmen ens gjordes och jag vet att de jobbade länge med att söka finansiering. Jag tror att om man ska göra en skräckfilm i Sverige så måste den göras på ett svenskt sätt. Det ska kännas svenskt och det ska vara något som man känner igen sig i. Man kan inte göra de där coola amerikanska, effektfulla skräckfilmerna med mycket jumpscares och så vidare, eftersom vi känner inte igen oss i det här.
Jag läste någonstans att du själv hade problem med Svenska Filminstitutet när du sökte finansiering för "Marianne".
- Ja, jag skrev först två utkast av manus till filmen. Sedan samlade jag ihop ett team och vi spelade in en pilot, för att visa för dem att jag kan göra en kvalitativ skräckfilm. Vi spelade då in tre scener från det andra utkastet av mitt manus som vi i slutändan klippte ihop till en 3-minuters traileraktig pilot, för att visa tonen och känslan i filmen. Sedan skickade jag in min sjunde version av manus och trailern/piloten till filminstitutet och efter sex veckor kom ett svar, där de sa att den trailer vi skickat in visade att vi inte kunde göra en kvalitetsfilm. Jag uppfattade det som om att de inte hade gått igenom mitt material ordentligt och att de inte heller läst mitt manus ordentligt. Detta är något som jag hört att även andra har råkat ut för.
Tror du att detta kan bero på att man ser på skräckfilm som en "lägre klass" av film i Sverige?
- Absolut, det tror jag. Det är nog något som lever kvar sedan 50-60-talet. Sedan har vi ju också Studio S och videovåldsdebatten under 80-talet som har spätt på det hela.
Många av de svenska skräckfilmer som gjorts är ju med vissa undantag väldigt amerikaniserade. Filmmakarna bryr sig inte om att ta upp gamla myter och folktro som teman i filmens story som t.ex. du själv har gjort i "Marianne", och som även norska skräckfilmer börjat göra mycket på senare tid. Tror du att sådana teman skulle kunna förnya svensk skräckfilm och få folk att se genren ur en ny synvinkel?
- Det som jag tror är viktigt är att man gör bra film. Jag avskyr verkligen när folk säger att man ska göra "seriös film". Jag tycker att man ska göra film som är vad det är utan att skämmas för det. Man ska inte göra något som skojar bort skräcken, så att säga. Åker man till Austin, Texas, så har de en helt annan syn på skräckfilm än den som är i Sverige idag. Det är en stad som anammar skräck och där man ser genrefilm, b-film, exploitationsfilm med mera som kvalitetsfilm, och där skaparna av dessa hyllas som Bergman hyllas i Sverige. Det är visserligen en annan kultur där, men jag kan tycka att det skulle kunna finnas mer något sådan här i Sverige. Folk gillar ju skräckfilm och till skillnad från t.ex. vanliga melodrama filmer så går det ju hem i alla kulturer, oavsett på vilket språk det är eller var det kommer ifrån. Folk som gillar skräck - gillar skräck!
Vad tror du krävs för att göra en effektiv och bra skräckfilm?
- Jag tror att problemet idag är protagonisten i skräckfilmer. Man kan säga att protagonisten fungerar som en katalysator. Man måste som tittare kunna känna empati med den personen. Man behöver kanske inte direkt tycka om den personen - jag menar, vem tycker om Tony Montana? Men man måste känna empati men protagonisten, även om man inte tycker om den, eftersom då kommer publiken kunna känna det som huvudkaraktären känner i filmen. Protagonisten måste kunna leda sina känslor till publiken. Har du en skräckfilm med en protagonist som du inte bryr dig om alls, så bryr du dig heller inte om vad som händer med denne, och det är här som jag tror att många skräckfilmer fallerar.
Vi har ju som publik sett så enormt mycket inom skräck idag. Vad tror du att det krävs det idag av en film för att för den skall skrämma och chocka sin publik på rätt sätt?
- Ja, man tror ju att nu kan det inte bli värre och sedan kommer t.ex. "The Human Centipede" och "A Serbian Film" som blev bannlyst och rejält nedklippt när den släpptes. Den filmen gjorde verkligen sitt jobb och även "The Human Centipede 2: Full Sequence" har ju gjort sitt. Så på sätt och vis gäller det väl att göra det brutalare, men samtidigt så tycker jag att äldre filmer som "The Texas Chainsaw Massacre" och "Cannibal Holocaust" fortfarande är filmer som idag är minst lika chockerande som de var när de släpptes.
Vad blir ditt nästa filmprojekt?
- Just nu håller jag på att skriva på en svensk tidsresethriller, och sedan har jag även en idé till en "sword and sorcery"-film som jag skulle vilja göra, så det är lite blandat. De historier som jag finner intressanta vill jag göra film av.
Jason Blum, Oren Peli och Christopher Landon, trion bakom de framgångsrika lågbudgetfilmerna i "Paranormal Activity"-serien, planerar en skräckis med "latino-tema".
Heat Vision beskriver filmen som en avlägsen släkting till "Paranormal"-serien, men ska varken ses som en uppföljare eller spinoff. Blir det något i stil med "Paranormal Activity: Tokyo Night", eller ännu mindre koppling till de tidigare filmerna? Det återstår att se…
Christopher Landon skriver manus och regisserar filmen som ännu saknar titel. Rollistan kommer bestå av latinoskådespelare och premiären planeras redan till januari 2013.
Dokumentärfilmaren Morgan Spurlock gör sig redo för inspelningen av sin första spelfilm.
Morgan Spurlock har gjort sig känd för sina udda och underhållande dokumentärfilmer, såsom "Super Size Me", "Where in the World is Osama Bin Laden" och nu senast "Comic-Con Episode IV: A Fan's Hope".
Men nu gör Spurlock sig redo för att spela in sin första vanliga spelfilm och han planerar att påbörja inspelningen redan till sommaren. Spurlock beskriver filmen som "väldigt Erin Bronkovich-ish". Nyligen pratade han med Slashfilm där han gav en uppdatering om projektet:
- Finansieringen är klar. Vi håller på att skriva om manuset och förbereder oss för rollbesättningen. Vi har redan en fantastisk skådespelare till huvudrollen, men jag tänker inte berätta vem det är. Vi kommer att göra ett tillkännagivande när vi är igång och det kommer bli i sommar, säger Spurlock.
David Twohy knyter ihop säcken på Vin Diesel-uppföljaren.
Inspelningen av den tredje filmen om Riddick (Vin Diesel) är över. Regissören David Twohy lade upp bilden nedan på sin sajt, tillsammans med texten:
- Äntligen klara, åtminstone med inspelningen. Schemat var en utmaning med knappa 47 dagar, men vi lyckades få allt vi behövde (och lite till), tack vare duktigt team och begåvade skådespelare som alltid ställer upp.
I tredje delen av filmserien, som började med "Pitch Black" och fortsatte med "The Chronicles of Riddick", möter vi åter Vin Diesel som jagade antihjälten.
Han lämnas för att dö på en öde planet, och möter på utomjordiska monster som är hans värsta hot hittills. Det enda sättet för att överleva är att aktivera en räddningssignal som kommer att locka dit de prisjägare som är ute efter honom.
Filmen, som ännu saknar titel, får biopremiär under 2013.
I veckans rapporter får vi ta del av tyska rapporter från "The Hobbit" och så finns det första officiella Hobbit-plagget att köpa.
Det senaste från "The Hobbit"
... på tyska!
Den tyska filmsajten moviepilot.de har gjort ett videorepotage direkt från Nya Zeeland där vi får följa med bakom kulisserna och arbetet med specialeffekterna. Klicka dig fram till 07:00 i videon för att få se härligheterna.
Hobbitar med swag!
Nu kan du inhandla det första officiella plagget från "The Hobbit" nämligen en t-shirt. Trycket består av Bilbo spelad av Martin Freeman vandrandes ut från sin håla. Köp ditt exemplar nu och visa upp din pepp inför filmen för omvärlden! Här hittar du den!
"The Hobbit" delas upp i två filmer och regisseras av Peter Jackson och får biopremiär december 2012 samt 2013.
